Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Blodrot

Solen
trött på sin egen
strålglans

trött på att
hålla allt vid liv

i längtan efter
närhet
utan krav

en vacker dag
lämnar sin solstol

och blir det
hon länge har
velat bli

en enkel blomma
på marken

en gul liten
pregnant
figur

vad ska den kallas
solros
redan upptaget
smörblomma
likaså
kabbeleka
passar inte
den späda figuren
kärringtand
fibbla
verkligen inte

hon ser ner
på sin kropp
och följer
rotsystemet
med blicken
då hon får syn på
att roten är röd

inte visste hon
att roten var
doppad i blod

hon drar sig till minnes
alla övergångar
alla känsliga
genombrott
när hon som sol
gick in i gryning
och målade blodrött
över öppna marker

när hon
om aftonen
vilade i balans
på horisontens
vaga vinge
badade himmel
och hav i blod

nu har hon lämnat över
ämbetet att göra distansvärmen
till närvaro åt nästa generation
hennes sista råd till solstolen

"glöm inte skönheten
i ämbetet
dess smärtomspunna glädje
glöm inte att allting som finns
har sitt ursprung i kärlek

att varje hav är gudomliga tårar
av den stora födslovåndan"

blodrot är mitt namn




Fri vers av Petter Wingren
Läst 322 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2018-07-10 23:56



Bookmark and Share


  Viksten
En så vacker och välkomponerad dikt
Bra att sluta kvällen med
2018-07-11
  > Nästa text
< Föregående

Petter Wingren
Petter Wingren