Du ett vildbo understruken slät 

har händer här drar sträng lägger an

spänner hud liksom siktar gul

vind mot

din kind och där

träffar röd sen blå

står rätt i en andning surrar

havrebris som att brista

bakom örat din räv

över åkern ett don driver

kärran med folk till en ugn

bredbent om igen lägger an

liksom

siktar och släpper 

en pil 

träffar svart