När jag kom till den här staden kände jag ingen, förutom mina systrar. Du var min systers vän, och en gång var vi på krogen tillsammans.

Jag var trevlig mot dig. Jag var trevlig mot alla på den tiden.
Alla kan vinna mina leenden, särskilt om jag druckit lite. De är helt gratis, och sällan ansträngda.

Senare bjöd jag dig hem till mig. Du var den första jag bjudit hem sedan jag flyttat in i lägenheten jag bodde i. Jag kände ingen i den här delen av landet, förutom mina systrar, och jag ville ha vänner.

Du hade med dig en flaska vitt Tommasi-vin, med en riktig kork. Min korkskruv var billig och dålig, det var bökigt att öppna flaskan. Jag satte igång en The Cure-skiva i min CD-spelare, som jag nyligen köpt på Bengans. Om jag minns rätt var det Kiss me, kiss me, kiss me.

Vi spelade Cards against humanity tillsammans, trots att vi bara var två personer.
Du var helt värdelös på spelet, och det märktes att du lade saker du egentligen inte hade någon aning om vad det var. Ärligt talat var du sjukt tråkig, men jag skrattade åt dina skämt och dina kort ändå, för att vara trevlig.

Medan vi spelade började du flytta dig närmare mig på soffan, och jag insåg att du nog ville något med mig som jag inte ville. Medan du flyttade dig närmre och närmre mig på soffan flyttade jag mig längre och längre ifrån dig.

Men sen nådde jag armstödet på soffan, och tryckte mig närmre och närmre det, medan du fortsatte närma dig mig. Till sist lutade du dig in, och du tog en kyss av mig, som jag försökt avvärja.

Dina tänder stötte i mina, och aldrig har jag upplevt en obehagligare kyss.

Men där gav jag upp, min kropp blev din kropp. Jag hade inget mer motstånd än det jag själv upplevt som tydligt kroppsspråk från min sida, vilket är ett dåligt försvar.

När jag kände din tunga och dina hästtänder i min mun var det försent, och jag gick in i rollen som någon som ville vara med dig. Jag tog "kontroll" över situationen, satte mig gränsle över dig, kysste dig tillbaka och låtsades att jag menade det.

Jag ville få ett så snabbt avslut på vårt möte som möjligt, så det tog inte långt tid innan jag började klä av oss båda och ledde dig in i mitt sovrum. Jag tog fram en kondom till dig, och jag smorde in mig med glidmedel, för vissa saker går inte att fejka fram.

Jag red dig, och du fick ständigt mitt långa hår i ditt ansikte. Du skrattade och kallade mig "Miriam med håret", och jag låtsasskrattade tillbaka. Under hela tiden undrade jag om du skulle gå när vi var klara. Om jag skulle bli av med dig då, om jag någonsin skulle behöva se dig igen efter detta.

Du stannade kvar, du sov i min säng. Jag fann mig i situationen, men jag hade svårt att sova. Jag vaknade tidigt, och jag funderade på att gå ut ur lägenheten och smsa dig att jag ville att du skulle ha gått innan jag kom tillbaka.

Men så blev det inte. Jag fortsatte vara trevlig också när du vaknade.
Jag stekte ägg till oss båda till frukost. Du frågade vad jag skulle göra senare. Det var söndag, och jag sa att jag kanske skulle till kyrkan, men jag var osäker.

Strax efter skulle du gå, du tvingade på mig en till hästkyss innan du gick. Du sa något i stil med "vi ses", och det märktes att du hoppades att det här skulle bli något permanent. Jag spelade med fram tills att du var ute ur dörren.


Därefter började ett helvete jag aldrig upplevt tidigare. Så fort jag såg ditt namn på sociala medier blev jag illamående. Jag slutade använda de lakanen som hade använts vid tillfället. Jag gömde din vinflaska under bakom min sopkorg under diskhon.

Jag var bara 19, jag kunde inte ha köpt flaskan själv. Om min syster såg den kanske hon skulle fråga var den kom ifrån, och då kanske jag skulle behöva erkänna vad jag gjort.

Du skrev till mig i några veckor efteråt. När du frågade om vi skulle berätta om oss för min syster tog jag till sist mod till mig att skriva att jag aldrig ville ha sex med dig.

Din ständiga närvaro på min systers facebook var mer än jag kunde hantera. När du sen också var inbjuden till min systers bröllop var det alldeles för mycket.

Min syster vet fortfarande inte, men det är längesedan nu. Någon dag berättar jag kanske för henne, men just nu räcker det som avslut för mig att ha skrivit ut detta.