Vrid orden
ur mina händer

vad jag än säger
jag äger dom inte

vrid ur dom
till sista droppen

vrid dom
ur led

vrid kärleken
ur mitt sinne

vrid loss den
från sitt fäste

så jag står fri
att älska

skrapa tanken
från min tunga

vrid den
ur min mun

så jag kan
dricka vishet

jag äger henne inte
vad jag än
kommer att påstå

jag lånar och förvaltar
sliter ont

stänger dörrar
som blåser upp
öppnar luckor
som slår igen

lyfter varsamt in hennes
ännu oförlösta tystnad
som silkesägg i rede

väntar
på stavelsernas
vingslag över bokant

hur orden ska flockas
och segla ut

testa sina
nedärvda ljud
i eko från tegelbrukens
väggar

där sfinxerna nu ruvar
på underverk

inte äger jag
språken

som slavfolken
bekostade med sina liv
och lyfte upp ur haven

jag vrider mina händer
låter rinna mellan fingrar

jag dricker
talar