Pinsam tystnad
kreativ tystnad
känsliga bottnar
båda i blodsband

varandras motsats
och spegelbild

från pinans
rödrosa förtält
hörs luftburen
pianoklang

måste få stå
olåst ordlöst
i vinden
en stund

utan rädsla
för klavertramp

innan vi slår ner
våra bopålar
och stavelser
i marken

rispar med flintasten
i barken och fäster upp
våra ändelser
som ädelsten

ingen äger den
tystnaden
som står och väger
väljer ackord mellan
blålera och snålblåst

från harmlöst joller
i diskanten
till vresig vind
dunkar i basen
stakar ordet ut
för att taktfast strida
rida stormar
med lungan full
av bokstäver

varje ordrot
underjordisk
sträng spänd mellan
magma och mamma
mellan eldflod och jordytans
svala gömmor

ankomst innan nedkomst
i tid räknat hela barnets
utvecklingscykel
det vill säga drygt
en mansålder

dessförinnan
rymdens tystnad klingar
i ett ljusårs flöjtton till fottramp
med efterföljande nottecken
på himlavalvens projektionsduk
fågelsträck och fågellek
frågvis frågetecken
i ett och ett halvt sekel

men varje ords berättelse
börjar i den absoluta gryningen
tystnadens tystnad där
bortom alla rotsystem
notsystem bortom bråttom

det syrliga
tanklösa
ursprunget

i egen
hemlighållen
djurlega
invid rymdens ytterkant
där allt levande en gång varit

söker
sin motsvarighet
i vårt inre öga

ordets trädgård
pupillen komposten kompassen
den del i mig som inte är jag
ordets egenljud
valör och vagga

våga väcka tystnadens
svar på ödesdigra frågor
stanna där stanna
utan satsförkortningar
förklaringar
lättköpta durackord

sånt svammel
är skvaller
och skrammel

du är en ton
spela den