en mystiker han var

en säregen gåta

utåt sett sällskaplig och vänlig

strödde rosor både här och där

men bakom masken doldes hans osäkerhet

livet hade inte varit skonsamt

många besvikelser hade han upplevt

till slut började han ge upp

tankarna om ett drägligt liv släcktes

i hopp om att bli accepterad

började han göra goda gärningar

ju mera vänliga klappar och tacksamhet han fick

desto mer tillfreds blev han

det blev sedan en vana, ett behov

han kunde inte sluta

vad skulle människorna säga då?