vi tog varann i handen,
vi var på väg tillsammans du och jag,
en enveten i evighet beseglad enighet där
vi så sakta strosade på stranden,

det kom en hund emot oss du och jag var
löjligt eniga om hur bedårande den var vi
anade att hunden banade en väg för alla sina
andra vänner hundar som gick hem med oss den kvällen
till hotellet.

men efter mycket både om och men gick hunden
hem igen och det var bara du och jag då hunden tagit
sina vänner med sig.

vi lade oss på våran mjuka bädd och jag blev nästan
rädd att du gick sönder då vi älskade, men sedan sjönk
jag ner i kraftig matförgiftning.

du baddade min panna du,
och jag var inbegripen i en kamp mot feberkramp då
du tog dit akutsjukvården.

han talade på inte svenska då han klädde av mig, gav mig
mild massage med blöta handdukar och bar oss uppe hela
natten med ett gott humör.

det här är nu ett enkelt minne blott,
en del har fallit bort, men jag är säker
då jag skriver detta,
att jag är ännu lika kär
i dej som jag var då,
och det med rätta.