Ett fönsterglas mellan dig och mig
ger skydd mot det kalla
du tar i, jag får vänja mig
det är som det är nu
din tur har kommit

du tar för dig där ute utan att fråga
leker fågel, fisk och mitt emellan
och du tycks alltid vinna

du badar i forsande bäckar
men det lockar inte mig
jag för handen över glaset
och ser dig genom imman

men du låter mig inte helt komma undan
jag kan känna en liten del av dig
du fyller husets små springor
och nynnande vaggar du mig till ro