Jag drar och drar i veken men det händer ej ett skit;

slapp som en marshmallow som nyss grillats.

Men jag ger inte upp, att svarva skinn är mitt gebit

sen tolvårsåldern jag låtit mig drillats.



Men slutligen så ställer sig brandsoldaten upp

och jag kan tvinga fram små salta droppar

ur den lilla gynnaren som stolt står som en tupp

och först när den är tömd jag ängsligt stoppar

att slita hårt och dra i appendixet till kuk

och krälar in i duschen - skamsen, naken.

Med iskallaste vatten jag tvår mig ren och mjuk

som gör en mikropenis utav staken.

Med tårarna i jacken jag suger tummetott

i fosterställning liggande och ryser.

Jag skäms och fylls av smärta för mitt motbjudande brott

och håriga små handflator jag hyser.

Jag lovar gott och väl att det aldrig sker igen

jag skall sätt lås och bom över kalsongen.

Men lika fullt så vet jag just vad som händer sen

jag låser upp och kväver svanesången.