Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag vet inte vad detta är det är inget jag själv ser Skrivet om den jag har kär dagen då det sker Det jag fasade inför, det jag borde stoppat, Det är vad som nu förstör just när allting toppat. Rimmar gör det, kanske B men det är vad jag kan


Saknad, längtan och sorg

Jag undrar nu om det jag gör,
landar i nå't bra
Det som hävdas att hon hör
är långt från det jag sa.
Allt jag mena', allt jag vill
är motsatt mot vad skett
Att dålig tajming sen läggs till
det gör det inte rätt.
Allt i mig, ja allt jag kände
var kärlekens natur.
Det som kom sen, det som ju hände
har legat där på lur
Genom mun, från höger tinning
något slinker ut
Någonting, helt utan vinning
En början på ett slut.
Nu sitter jag, på gammal plats
och känner min panik
Den liksom snurrar, laddar och tar sats
men är sig inte lik.
Större, mer och tar all kraft
den ger mig ingen blund.
Förloras allt, det som vi haft,
en kort och blygsam stund.
Då vittrar det, då faller jag
inget finns då kvar
att fortsätta ändå, var dag
att prata utan svar
Att minnas dig, och allt du var
i resten av mitt liv
Är det då möjligt att ha kvar
en enda gnutta driv
Det blir det pris, det straff han ger
för valen jag har gjort
Då har han hittat, det som jag ser
är alldeles för stort.
Ligger ensam, ingen sked
utan nåt som helar
Gråt i tystnad, säng för bred
ett liv jag nu ej delar.
Tomt och grått, är vad livet
nu mig har att ge.
Hur kan det bli det största klivet
Hur kunde det få ske
Så somnar jag, men utan vila
utan någon tröst
Kroppen spjärnar, nerver ila
jag hör ju blott en röst.
Ord som sårar, river, skär
ord som ej skall finnas
Hon älskade, hon var så kär
åh att jag tvingas minnas.
Tänka på att att det som fanns,
allt jag ville ha
Ej är mitt, istället hans
just för det där jag sa.







Fri vers av Ozoz
Läst 278 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-10-14 07:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ozoz
Ozoz