Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


En strid utan chans, ett slag utan mening. Ett krig utan fiende, går det ens att vinna. Hjärtat smulas, själen gnyr. Vad du än tror, är du den som styr.


Till dig, till baks till inget alls

Det var inte nåt jag bad om, inget som jag önska.
Det var våren då de kom, med mörker till min grönska
Du var då något jag ej sökte, jag trodde ej du fanns.
Det enda jag då sökte var en möjlighet och chans
Allt jag ville, önskade: det var att vara sann.
Men sedan kom ju även du, det kändes som jag vann.
Sen skedde detta och, nu är ju allt nåt annat
Men kostnaden, den är för stor. Det känns faktiskt förbannat.
Detta är mitt stora slag, jag själv den lede fi
Vinner inte då mitt jag, då blir det aldrig vi
Ansvar tar jag, vägrar fly
från det och mycket mer
Men gör jag rätt, jag undrar ty,
jag vet ej om du ser.
Mitt allt, min älskade, min skatt
mitt hjärta tynar sakta
Vill tillbaks till "då" för att
skrika "För helvete, så backa!"




Bunden vers (Rim) av Ozoz
Läst 283 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2018-10-14 08:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ozoz
Ozoz