Oktoberdagen i min hand.
En blek stillhetssol
med känslan av att något brister.
Sommarens sista dans i löven.
Fotsteg på trötta ängar.
Rådjursögonmöte
för en blyg sekund.
Livet håller andan
i väntan på
ett försvunnet leende.

Skör är sedan dagen
då regnet faller,
såsom jag.
En välbekant känsla,
en lång vänskap,
jag blir åter barnet som inte fanns
och mötet
med den tysta poeten
får hjärtat att slå extraslag
och
handen att fånga orddroppar
i regn.

Copyright text och bild/ÄNGLAÖGON