Ljuden som alstras
när en roddbåt
ska ge sig av
från ett båthus
med havet
andäktigt stilla

påminner om de ljud
som blir till i en kyrka
i förberedelsen inför
en gudstjänst

förtätade kluckande
ytor
speglar ekon
i varandra
samverkar
till en påtaglig
närvaro som skvallrar
och skvalpar
om seglats över
oanade djup

sätter stäven trotsigt
ut mot horisonters
vida perspektiv
där ljuden av styrka i årtag
nu hjälplöst oansenliga

antingen räddhågset
håller fast i relingen
eller söker stadga
bort i klippor och kobbar
kilometerlångt om länge
där ifrån ekolekar sällan
vänder tillbaka

men bergfast
håller roddaren
havet i grepp

i den balansakt
som gör det lättvindigt
att navigera

baklänges
mellan styrbord
och babord