Tänk att få svinga sig i vita korgen
flätad av revbenens tunna bågar

högt under kraniets utspända valv

eller att skrida fram
över ryggradens massiva kotpelare

där bäckenets välkomnande säte
möter vandrarens trötta ben

att med tomma ögonhålor
dra isär fingrarnas glesa draperi

och bjuda själen en smula ro