En tisdag i november
Innan snön
Innan kylan
och frosten
Med mörkret
nära mitt hjärta
Det har bitit sig fast
Och tomheten den knackar
Ihärdigt på
Vill ta plats
Och får det förutsättningslöst
Jag
Stretar inte emot
Orkar inte

Min blotta uppenbarelse fladdrar och tar ut svängrum på ett yvigt men samtidigt dämpat sätt. Jag är motsägelsefull.
Irrationell

så speciell
udda
och
avvikande
Men jag är bara jag
Jag längtar till inget
Strävar mot inget
Har bara dagar
Som staplas på varandra
Likartade
Långa
Och dryga
Ansiktena
de apatiska
flimrar förbi som skuggor
Jag har långt till ett leende.
Långt till en mening
Askan och soten
Från mitt själsliga upphörande sveper
över mitt namn