Vi låter orden vandra
på stigen mot toppen
mellan gräsets mjuka borstar
och tallskogens kryddoft
havsbrisen smeker
våra händer
berget växer
ur mjuknande mörkret
stjärnor och flygplan
stadens tankar
rinner med asfaltens vågor
gata efter gata
ut i medelhavets
subtropiska öga
agave och kaktus
fick läpparna spräckta
av sommarens klubbslag
regnets eftertanke
har genomborrat sluttningarna
ur hundratals hål
kikar vattenråttor fram
röster i mörkret
talar mjuk katalanska
i en ravin för dom rika
skäller en hund
muren i trappan
har tänder av glas
poesins anarkister
droppar ord i en bar
glömmer sin resa
för motståndets estetik