Så här i retrospektiv blev den inte vad jag tänkt mig men jag visste ju då inte av något annat. I jämförelse med andra tål den inte att nämnas. Bara om så måste finns en två, tre välsminkade anekdoter om någon dråplig händelse som kanske kanske kan ge sken av att barndomen på det stora hela var ungefär som de andras. Normal. Trygg. Lycklig.

Hoten, rädslan, villfarelserna ligger djupt nedgrävda i permafrost. Skuldbeläggandet, förfördelandet, utsattheten.

Men ni lyssnar inte och håller framförallt inte med. På sin höjd problematiseras. Jag. Som en helt oförstående expedit alltför hårt hållen av girig butikschef. Kvitto saknas och ord står mot ord.