Så många filmer av oss två som min hjärna redan fabricerat. Med dialog, miljöbeskrivningar och dramatisk kurva. Alla samma romkomsgenre. En utsiktsplats i Italien, lek i snön och intima möten i mörker.

Men i verkligheten går det trevande långsamt, sekvenser spelas om och det blir obekvämt och tyst och tvivel sås att vi aldrig når nästa kapitel. Dina nakna händer tröga i decemberkylan.