Jag är ett granbarr
grön och spetsig
en frigörelse
av sin egna sort

något en människohand
kan sticka sig på
i decemberpyntet

Jag kläs med färggranna kulor
jag bär er
nervtrådarna kämpar
för att hålla ihop

trycks ner mot backen
släpper taget
när jag inte får
näring

När jag inte får ömhet
tappar jag greppet
om min moder
som står så
grön och grann
i stugan

Något nyper fast i mitt innersta
jag blir upplyst
jag har tappat kontakten med allt liv
som finns i skogen

jag har tappat kontakten
med det som höll mig
på tå
med barnet
inuti

och nu
är det ännu en tidsfråga
innan jag stelnar
innan jag bränns
innan det bruna tar över hela mig