Det sitter i skogens väggar här
något som blåser
det där som kyler en inombords

En mor som vägrade lämna
den röda saften
ifred

En mor som ofta såg på mig
med de sömniga ögonen
dom där ögonen
som sa att nu

snart


smäller det.


Orden flög som spjut
genom vardagsrummet

dom lägger sig strax bredvid hjärtat

värker
på ett vridande
mekaniskt
vis

Det är något med skogens väggar här

i en gammal hemstad
något som påminner om alla ord
som ligger där bredvid maggropen
väntar på att
göra
allt
sådär

stilla stilla


som på ett diskret vis
något som närmar sig
med en rysning

och låter en
veta att snart

alldeles alldeles strax
så hugger
den varma mammakinden
tag om hjärtat

och ingenting blir
någonsin som
förut