Kärlek

Ordet för mig är inte längre främmande, en potentiell källa till en framtid full av liv och ljus.
Likväl förbaskat är ordets innerbörd otroligt skrämmande, bara att tappa greppet så att alla tankar av ovärderlig guld förvandlas till grus

I början var jag blåögd och naiv och trodde att svaret enbart var ett stenkast bort, efter ett tag kom insikten av att verkligheten skiljde sig i ett liv som är otroligt kort

När hjärtat blir sårat måste stygnen läggas hastigt på, man ska skita i vilket och framåt med drivkraft gå

När dess farhågor satt hjärtat i lågor, har värmen stundtals behagligt omgett mig med trygghetens vågor

Låt mig bara en gång dess lågor slippa, bara att skippa allt som gör ont

Då kommer lyckans bägare vara en av de få saker i livet som inte längre står tomt

Om du bara kunde lova mig min älskade att tiden alltid kommer med oss att stå stilla, att vi alltid kommer förbli enade

Det löftet kommer aldrig vara ristat i sten, även fast kärleken tett sig som evig och ren, men att bara komma ur skuggan och få känna strålarnas ljus, att känslornas hav strömmar och känna vindarnas brus
Det är en anledning nog att låta oron vattna av och slå bakut

Att välja att blunda för risken och se möjligheten kommer med tur leda till att man med lycka traskar genom livet in i evigheten

Trots allt är vi alla väldigt lika, t om den fattigaste förtjänar att få känslan av lycka sitt hjärta berika.