Sänk ambitionen
att vara dig själv

sprid inga löften
om att du vet
vem du är

sänk tonen
hur ska du
kunna vara
kunna veta

när det enda
uppenbara
är din vilsenhet

jag vill älska sönder
den glassko
du bär med dig
från en glömd saga

de skydd den ger
din längtan och tro
är försumbara

likaså
rätten att anklaga
välja att svälja
inte förstå

jag ska bära
din vilsenhet
i min
och stå stadig
i den

sen ska vi
skratta och
ömsa skinn
min vän

sjunga
en liten stump
om denna lilla
katten

han skulle springa efter
sin svans
men han fick inte
fatt den