På det nedbrända slagfält som är mitt inre efter varje gång vi ses. Ska jag bygga ett högt staket, jag ska vattna och gödsla, glasa in och placera en fågelskrämma som syns långväga ifrån.

Sen en dag kommer de första gröna skotten som växer sig till kraftiga snår med vackraste blommorna till när du och dina grova stövlar återvänder och mellan staketens glesa brädor ser in på allt du lämnat.