Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

89

Hon dukade av bordet med darrande händer. Nyss hade familjen med barn, barnbarn och barnbarnsbarn varit samlad för att fira jul. Det kom tårar i hennes ögon … Var det sista gången hon fick ta fram finporslinet? Var det sista gången hon dukade till fest i sitt hem? Hon ville inte tänka tanken, men varje dag blev hon påmind om att hon var inne på sluttampen av sin livspromenad. Minnet svek henne ständigt och den forna orken var borta. Hon visste att det var gången och att ingen kom undan, men hon förbannade likväl att hon kommit dit hon nu var.




Prosa (100-ordare) av Lena K Nilsson VIP
Läst 179 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2018-12-28 16:16



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Jag tror att de flesta inte vill tänka så långt, man får nog bara acceptera att det kan bli så...bra beskrivet...
2019-01-05

  Gunnel Eriksson VIP
Fin skildring. Det är inte utan att
jag känner igen mig även om jag har tio år kvar till 89.
2018-12-30
  > Nästa text
< Föregående

Lena K Nilsson
Lena K Nilsson VIP