Tro mig, när jag berättar om mina innersta tankar. Tro mig, men skona mig. Jag är inte alls galen fast du tror så.

Tro mig och inkludera dig, bli på lag med mig.
Jag är inte galen fast du tror så. Jag ser på din sänkta blick att du vill att jag ska gå. Jag lovade förändring men du tycker dig se bara svart och ingenting, tomma löften är kanske inte bra men det är nånting.

Jag försöker och jag kämpar, jag är inte galen fast du tror så. Du behöver något att tro på. Tror du inte på kärlek?
Okej kanske är jag galen, men i så fall beror det på frustration och de dåliga oddsen en på en miljon. Jag är inte alls galen på det sättet som du tror på.

Ser dig i både drömmar och mardrömmar, ser dig hos mig, ser dig ifrån mig. Ifrån mitt håll ser du så bra ut. Jag vill alltid veta vad du tänker om mig och varför och analysera och bli din och aldrig mera planera eller veta, bara leva och sträva efter mera.

Älskling min ängel jag glömmer aldrig, första gången jag såg dig. Dina vingar bredde ut sig och din skönhet var större än min fantasi, det var mer självklart än nånting att det skulle bli vi.

Jag använde all den kraft jag kunde uppbåda till att älska dig. Intensivt, intensivt, på ett intensivt sätt var vi varandras. Vi hjälptes åt att bränna alla klockor och alla kontrakt, det var mycket jag ville visa dig mycket jag ville ha sagt, men du sa att allt du ville var att jag höll mig nära, jag tror faktiskt att vi där och då kunde klä oss i de vackraste ord, vi var, utom all besinning, kära.