Jag lägger härmed kortena på bordet
hela mitt liv är en slavberättelse
de fjättrade mig i bojor redan vid födseln
påpekade flitigt mina fel och gav rättelse

kedjorna är kalla
de gräver i mitt kött
de låter mig inte falla
och inte heller ta mig upp

Jag kvävs, jag fryser, jag tynar bort
jag har styrts av osagd förväntan
till den grad att jag inte vet vem jag är
en kamp utan återhämtan

kedjorna är kalla
de gräver i mitt kött
de låter mig inte falla
och inte heller ta mig upp

Jag måste komma loss på något enda sätt,
om jag inte kan välja vilken väg jag går
och endast blir erbjuden ett val
vad är det då av mig som återstår?
Vad är det då som är kvar?

kedjorna är kalla
de gräver i mitt kött
jag kan aldrig falla
och aldrig ta mig upp