Jag minns styrkan i mina käkar
täcket mellan tänderna
Blicken etsad på blommig tapet
alltid med höger kind i madrassen
Kanske fann jag trygghet i att ligga så

Neddragna byxor
Förnedringen i vakuumet mellan innan och efter
Brunt läder
Hårda slag
Tårar utan känslor

Dörren slog till slut igen
och jag fann åter tröst i mörkret

Lämnad med brännande avtryck
bar hud snart dold för resten av världen
Lämnad utan talan
då mina ord aldrig hann fatt er
Lämnad med svaga hjärtslag utan mening
vilka jag för alltid kommer att bära med mig