Jag skriver svensk poesi som ingen läser
hetsiga skaldeförsök för arga nationalister
i ett internetlandskap med synliga köldskador
det är inte fy skam

Sedan barnaår har jag författat
skrivit på lappar och block och dator
hela min ungdom är ett redigeringsarbete
och ett rus

Svart kaffe blev morgonrader 2004
cannabis och sunköl blev raptexter 2006
lithium och samtalsterapi blev poesi på fri vers 2009
och bön med tillhörande ångest blev prosapoesi 2013

Att skriva är inte ett yrke utan ett måste
en helt onödigt nödvändighet
en ventil för den undermedvetna människan
den skrikande arketypens sista rop på hjälp