Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Från matsal med känt folk.


Om jag inte minns fel.




\"Utsikt från mitt stambord\" är titeln på en bok författad av bankdirektör Lindskog. Till viss del handlar den om Savoy i Malmö, i övrigt om kända personer han mött. Under de år jag arbetade som servitör och hade äran att servera
för honom hade vi många samtal i pauserna. Ett lustigt litet äventyr, jag berättade för honom har tydligen gjort intryck. Han återger det som sitt, men det bjuder jag på. Från början: Beställ dyr mat och dricka så får ni alltid ett bra bord, skriver han i sin bok.

Verkligheten.

Min gode vän Ekström, som alltid var vid kassa, bjöd på \"gästabud\" i Halmstad. Det var första dagen, efter att vi börjat vår militärtjänst och fick nu visa oss i uniform. Hungriga, törstiga nosade vi oss fram till stadens hotell. Hovmästaren tog emot och anvisade ett litet runt bord vid dansgolvet. Alla andra var förbeställda.

En ung servitör kom och lämnade matsedeln.
- Vi behöver ingen, sade Ekström, låt oss få en Gula Änkan och två Napoleoncognac i grogglas, att börja med. Sedan vill vi ha extra smörgåsbord. Drickat beställer vi senare. Drick själv en grogg på vår bekostnad.
Efter ett ögonblick kom hovmästaren, talade om att de fått ett återbud, ett större och bättre bord hade blivit ledigt. Detta ingick inte i Ekströms planer, han ville inte flytta. Senare visade det sig att vi behövde utnyttja 4 små bord för att få plats med all maten. Nästa gång vi kom fick vi ett bra bord genast.

Vid Lindskogs bord fanns alltid känt folk. \"Piraten\" var en ofta sedd gäst, liksom Sten Broman. Den senare var kusin med Lindskog. En gång berättade Piraten om sin katt. Han avslutade historien med: \"Den var så lik en människa att han drack utan att vara törstig.\"

En annan icke tryckt historia är när han köpte hus i Kivik. Där var dåligt drag i den öppna spisen, sotning rekommenderades. \"Piraten\" berättade:
- Efter olika misslyckade försök, blev det jul. Då julgranen skulle kastas, beslöt jag att köra upp den i skorstenen med den grova ändan först. Sagt och gjort. Därefter satte jag fyr på den. Först brann det sakta i någon timma. Då kom grannen och berättade att det slog lågor upp ur skorstenen. Det samlade sotet hade tagit fyr. Brandkåren kom, för att bevaka. De vågade inte spruta vatten då de var rädda att rökgången skulle spricka. Efter att ha druckit besk och ätit i snickarboden ett par dagar och nätter började det mullra. Som en raket kom julgranen farande upp i luften. Efter besiktning menade sotarmästaren att ingen skorsten hade bättre drag än min.

Sten Broman var ingen \"Småplitare\", som \"Piraten\". Allt skulle gå av stapeln med yviga gester och högljutt tal. En gång då \"Färjans vänner\" hade frackmiddag, till frack hade han alltid hade vita strumpor, skulle det hållas tal. Då det blev Bromans tur fick herrar och damer följande att höra:

- Vid en bankett nyligen skulle jag föra en avsevärt yngre dam till bordet. På mitt kort stod doktor Broman och efter en stund frågade \"fjompan\" om jag gjort många svåra operationer.
” Idag opererade jag bort en manslem” : svarade jag.
” Oj då ”: sa hon ” det måste varit svårt att såga igenom det tjocka benet? ”



Detta är Sten Broman i ett nötskal, han skulle ses, höras och visst minns vi honom.

\"Piraten\" satt och skrev vid sitt bord. Broman kom in, stannade och sa med hög röst, så alla i matsalen skulle höra.
- ” Här sitter bror och skriver. ”
Inget svar. Ny fråga och fortfarande inget svar. Efter en stund avlägsnade sig Broman bort till sitt eget bord. Då kallade Piraten på hovmästaren, frågade, med lika hög röst:
” Vem var den gamle mannen? ”
Det gick lång tid innan herrarna satt vid samma bord.

Under ” Kontrapunkt ”. Musiktävlingen mellan nordens länder skrev en lyssnare,
Sten Broman säger Norge, det heter Norje. Inför millioner fick denne reda på vilken ” dummerjöns. ” han var.

Ofta påtalade och rättade han oss, om vi i vårt tal inte hade rätt.

”Ramlösa uttalas med hårt a.
Du säger väl inte samlag, med mjukt a ”:
brukade han rätta folk födda ovanför Hallandsåsen.

Han blev svarslös på Falsterbohus, ville ha ett bra bord. Jag är Sten Broman.

En av servitörerna svarade :
” Alla bord är bra, det är samma snickare, som tillverkat dem. ”

Hur det gick för Ekström. Han blev en av de ledande generalagenterna
för champagne och röda viner. Även whisky av var han en stor importör.
Denna del gick med förlust:
” Jag vill inte sälja till andra, jag dricker en själv. !






Fri vers av Lennart Ekman
Läst 586 gånger
Publicerad 2006-06-21 00:33



Bookmark and Share


  Propella
Håller med Anders. Detta är underhållande, kittlande och skrivet med en underbar känsla för språket.
2006-06-21
  > Nästa text
< Föregående

Lennart Ekman
Lennart Ekman