Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

[utan titel: det börjar... ]





det börjar som det brukar.

*

dudaggen ligger kvar
över mitt namns pansar
ännu några vågor.

*

med ett knäskrubbsstort öga
på livsytan, hur dess vattringar
fortsätter in i dig.

undersöker dina anslutningar,
skakar din snöglob.

håller dig upprätt.

*

du lodar dig ut genom pälsen,
bryts mot ljuset.

solruggar och doftskuggor
skrapar i resonanshålet,
försöker bli spårade.

vilsedriven puls
vinglar över rälsen

karossen rister till,
hjorden lyfter på blicken

innan bönen hunnit kallna:
"förströ mig lite till!"

*

rädda sig kvar genom
att bli synlig,
och ge publiken
vad den vill ha:

treva eller
skildra sig fram
genom ofullständiga
behov och satser, dela sig
i likstora delar.

och sedan svinga sig mellan avsatserna
över jagdånet
långt där nere.

*

det börjar om som det brukar.




Fri vers av vladimir bulletin
Läst 283 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2019-03-09 02:08



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Jag uppfattar texten som ett modernt hinduiskt inlägg om skapelse och apokalyps och skapelse. Konsten att dansa världen i kras utanför sig själv. Som om Buddha har lyssnat klart, men lyckas ändå inte.
2019-03-10

    ej medlem längre
ser ut som en titel för mig
2019-03-09
  > Nästa text
< Föregående

vladimir bulletin
vladimir bulletin