Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

stå i centrum






i.

de sätt människor gör någonting
med sina blickar, och sina
varandra, och sina kroppar, och
håller sig i trim, med kropparna, vet
att de har igen det, när de blir
gamla, och sköra, och försvinner
bortom en horisont av
fingeravtryckt avsaknad
av beröring, som om man

satt i baksätet,
på en övergiven
flyktbil, och bleknar
som ett ägarskapsförhållande: till föremål
man glömmer att man redan
har, så att man köper en dublett, eller
till sig själv: att någonting
helt annat bryter sig
in i förhandlingen.


ii.

vi skulle, hela den
arkblankt blonda
syskonskaran besöka
vår mormor när hennes vännina,
ungmön "tant
lussi", var där på besök,
vår mor hade noga
regisserat vår visit, och vad vi,
med få men styltiga

repliker skulle
tillkännagiva: "härmed... "
som äldst i skaran fick jag,
mina småsyskon hade
så svårt att fästa
blicken, hon hade haft det så
svårt i sitt
liv, fick vi veta, "tant
lussi", utan att detta ytterligare

preciserades, annat än med/
vår mor använde sig ofta av
s.k. sekundär kommunikation, för
att infärga och fördjupa/
i begynnelsen är antydan, i an-
gränsande rum står alltid
en tv på, sköta replikerna,
"... utnämner vi dig
till extra-mormor... "

ögonblicken efter, klenäter, hur "tant
lussi" där i mormors
husmorsskolespartanska kök,
hon hade haft det så
svårt i sitt liv, fick vi
veta, "tant lussi", ser ut
som om hon på allvar tror
att detta skulle
ha någon faktisk

innebörd, vår mor
som, blicken sänkt i samma vinkel
som när hon stickar,
eller tänker tillbaka
på oförrätter, "varför tror
hon nu det... ?", och vilset bläddrar
i sina mentala
manuspapper, som om överrumplad
över framställningens

korthet, "... varför tror hon nu
det? denna gamla, gamla... ", kastvindar
som går över hennes ansikte, varje
minut föds 258 barn, det har
mörknat på, och vi borde
tänka på att ta oss
hem, vissa dagar
blir aldrig fullständigt
ljussatta, man vet ju

aldrig vad för slags
intet som kan stå
och övertrassera sin
hållbarhet därhemma
i frysen, "... gamla, gamla
människa?", som
vi därefter aldrig
någonsin mer
återser, minns jag
jag hinner tänka.




Fri vers (Fri form) av vladimir bulletin
Läst 75 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2020-12-22 19:48



Bookmark and Share


  Domenico VIP
Figuranter tänker jag...i rörelsen över oändliga cementerade mönsterytor längtandes demaskeringen...
i något som antagit formen av ett kammarspel...
2020-12-22
  > Nästa text
< Föregående

vladimir bulletin
vladimir bulletin