Stunden
då allt ställs
på sin spets

stunden
sprängfylld
med framtidens
plåga

bunden i koncentrat
som en svetslåga

varför allt detta hat
en outtalad fråga
mellan tunna läppar
från kamrat
till kamrat

varför ser
vi påkar
svärd och käppar

den stunden
när kärleken sås
över nyplöjda åkrar

när templen rivs ner
och allt byggs om
från värdegrunden

när lärkan åter
stiger i sång
över plogblad
och spadar

över allt som
i vårsolen gråter
skrattar och badar
vid den nygrävda
brunnen