när jag ror mina ögon
till ditt kvarter
över gatans strida flod
glittrar misstankar och
bekräftelser upp
prickskjuter fram
mörka punkter och remsor
på kajerna
där vi brukar lapa passage
i varandra

stänker upp en matt torka
som när någon andas på dig
blöter ned mina underarmar
surrar länge
av vanskaparkraft

pupillens bärbara radio
skjuter in små
svärtade hudar
under dörrspringan.
jag tar tempen
på kvällen,
samlar ihop mig kring
det värkande motgiftet.
snart
är sista ljusfältet ifyllt.

*

jag tämjer ögonen
innan jag kan släppas in
i ditt godkännandes tystnad
och stiglösa skog

bäckarna nästan lyser
som ögonen
hos svikna skuggor

och fallna pilbågar
knäcks som kvistar
under mina fötter.