De slutar inte

enerverande  som en skakig tur i linbanan där nervositeten

binder en extra tråd men på fel ställe.

Det stärker inte utan är ihållande, en hiskelig färd genom livet, påträngande svajar det till vid varje stolpe något är påväg att brista.

Klängigt rycker det vidare mot toppen där obändig vind regera visar sin profana auktoritet, näst intill okuvligt att fly!

När man väl är där hur tålmodig är man!