Litet djur
på ett blad
bland många andra
lika dana
som levde livet
dag för dag
av gammal vana
tog för givet
bland oberörda
rad i rad
litet djur
lagom nöjd
lagom glad
böjd
över sin börda

litet djur
gav sig av
att vandra
över tidens hav
drivet
av en vilja
explosiv
han sa bestämt
det här är inget liv
det var inget skämt
det såg man
i hans blick
överdrivet
sa kollektivet
när han gick

litet djur
ville veta
om det är sant
att man kan urskilja
att det finns
en ytterkant
eller om allt
på bladet
är lika dant

han ville leta
han ville finna
bladets gräns

om det finns
en genomtänkt
tendens
han visste
inte ens
vad bobladet
kunde heta
inte helt säker
att det är ett blad
han bor på
han har bara
hört det viskas
det är något
han tror på
som läker
hans gnista
att välden är stor
och underbar

han har sett
smådjur piskas
när de tänkt
nått förbjudet
han kan ännu höra
det otäcka ljudet

litet djur
slår sig fri
nynnar en egen
melodi
han säljer allt
han har
tar de första
stegen

han vill inte störa
vill inte vara kvar
men måste få tag i
vad som är ovan
och vad nedan
vad som var
vad kommer sedan
vad som är nedsänkt
hur djupt är djupet
vad är upphöjt
ett berg
hur högt är stupet

han har fått lära
att grönt
är den enda färg
som gäller
han hatar gröna
kantareller
att det är genom
att bära
sin tunga börda
som man finns till
att alla smådjur
kan dömas ohörda
att det är ointressant
vad ett litet djur vill

just då han vänder
sig om
dit därifrån han kom
det stora händer
inuti
här uppifrån
kan han se
att det är sant
när ljuset bryter in
och väller förbi
över bladets kant
för att ge
nya perspektiv

han lär sig skilja
på gul och grön
nu ser han klart
att världen är underskön
det är uppenbart
nu kan han urskilja
det han alltid har trott
och nu både vet
och tror

den hemlighet
att ett litet djur bor
på en obegripligt stor
påsklilja

och att den är
hela hans värld

målet för hans
upptäcktsfärd