Utvecklingen stannar inte upp så länge man lever. Nya ord, nya bekantskaper är vardagsmat. Efter hustruns sista läkarbesök, fick vi besök av en Onkologisjuksköterska från Palliativa enheten. Denna rara dam tog kontakt med socialen.

Så dök et nytt ord upp ” hemtjänsten ”. Detta är svårförstått.
Är tjänsten för hemmet eller hemmet för tjänsten?

När jag stängde av högtalartelefonen, efter samtal med hustruns handläggare, kändes det, som jag doppats i djupaste dyn.

Vid sådana tillfällen använder jag mig av Konstantin Stanisla´vskij metoden.
Den store teaterläraren i Ryssland, levde 1863 - 1938.

Sittande i min favoritstol börjar jag, koncentrera, bort högerfoten, fortsatte med vänsterfoten. Så vidare tills hela kroppen var tung som bly. Avstår att påverka mina tankar, låter dem flyga.

Hamnar i farmors rum, Branting på väggen, blommor på bordet.
Med sin gammelfarmorsröst hör jag henne säga:
” Räkna de lyckliga stunderna blott. ”

Ännu vill jag inte vakna. Flyger vidare, hör far säga:
” Lennart, du skall vakna, det är söndag ”mojan ” är fri, du skall till Tant Rosa i mjölkaffären och handla. ” Papperslapp omslöt mynten. Tant Rosa fyller min kanna med mjölk, tar smör från ” dritteln ” med sin räfflade trädspade, väljer ut ett fint franskbröd. Tillbakamynt i pappret.
Uppe i köket väntar far med nylagat kaffe, skär upp brödet, kanterna till mig.
Dessa var ” gungemadar ”, pålägg var pudersocker ( strösocker ).
Bäst smakade det, i slutet då jag fick doppa i fars kaffe.

Sedan är det dags att gå till farmor med ett vitt kuvert. De söndagar, då det hänger nytvättade, avlånga, virkade grytlappar, till tork i köket, slipper jag gå.

Var fjärde söndag, mors fridag, som är kallskänka, äter vi på lokal.
Solidar ( Konsum ) har restaurang på Södergatan. Vita dukar. servering.
Middagen är.
Kalvstek med kokt potatis och gräddsås. Tillbehör pressgurka sommartid. om vintern lingon.
Mors kommentar: ” Ät nu rikligt, vi får mer sås och potatis. ”

När far fyllde fjorton, var det världsutställning i Malmö ( Baltiska ), den avbröts då kriget bröt ut. Kungsparken var anlagd, massor av träd från fjärran länder, många klarade sig, växer ännu denna dag.
Mor stannar , beundrar trädet, säger:
” Så vackert, undrar vad det är för slag ? ”
” Det måste Du väl veta, din far är ju snickare. ”: replikerar far.

Vid serveringen spelade en stor orkester, någon frågar far vad dom spelade, Svar: ” Cavalleria Rusticana ”

Folkets Park var nästa söndagsmål. Vid uteserveringen är tyrolerorkester
” Snacker Franz ” Jag får en liten citronvatten. Korken är av porslin, med ett runt gummi, med hål i mitten. Detta går att vika dubbelt, av fars starka fingrar. Sakta vecklade det ut sig, hoppade lång väg : kallar det ” loppan ”. Far tittar inte efter var det hamnar.
Till lemonaden får jag en : ”negerkyss. ”, som jag äter i små, små tuggor, skall vara länge.
Friluftscenen nästa. Farbror Jussi sjunger, mor säger : ” Det är Cavalleria Rusticana, den får låta hur som helst, enligt din far. ”

Hör jag mitt namn ropas, skakade mig vaken, det är hustrun, skyndar mig in till hennes säng.
Hon sitter upp, har fått panikångest, tar den nu så magra kroppen i min famn.
Försöker lugna, trösta läster Ferlins dikt:

\"Kärleken kommer och kärleken går.
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
din lycka är min
och gråten är min när Du gråter.\"