Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag ställer samma fråga, men man orkar om man måste.


Många frågar: \" Hur orkar Du?\"

Utvecklingen stannar inte upp så länge man lever. Nya ord, nya bekantskaper är vardagsmat. Efter hustruns sista läkarbesök, fick vi besök av en Onkologisjuksköterska från Palliativa enheten. Denna rara dam tog kontakt med socialen.

Så dök et nytt ord upp ” hemtjänsten ”. Detta är svårförstått.
Är tjänsten för hemmet eller hemmet för tjänsten?

När jag stängde av högtalartelefonen, efter samtal med hustruns handläggare, kändes det, som jag doppats i djupaste dyn.

Vid sådana tillfällen använder jag mig av Konstantin Stanisla´vskij metoden.
Den store teaterläraren i Ryssland, levde 1863 - 1938.

Sittande i min favoritstol börjar jag, koncentrera, bort högerfoten, fortsatte med vänsterfoten. Så vidare tills hela kroppen var tung som bly. Avstår att påverka mina tankar, låter dem flyga.

Hamnar i farmors rum, Branting på väggen, blommor på bordet.
Med sin gammelfarmorsröst hör jag henne säga:
” Räkna de lyckliga stunderna blott. ”

Ännu vill jag inte vakna. Flyger vidare, hör far säga:
” Lennart, du skall vakna, det är söndag ”mojan ” är fri, du skall till Tant Rosa i mjölkaffären och handla. ” Papperslapp omslöt mynten. Tant Rosa fyller min kanna med mjölk, tar smör från ” dritteln ” med sin räfflade trädspade, väljer ut ett fint franskbröd. Tillbakamynt i pappret.
Uppe i köket väntar far med nylagat kaffe, skär upp brödet, kanterna till mig.
Dessa var ” gungemadar ”, pålägg var pudersocker ( strösocker ).
Bäst smakade det, i slutet då jag fick doppa i fars kaffe.

Sedan är det dags att gå till farmor med ett vitt kuvert. De söndagar, då det hänger nytvättade, avlånga, virkade grytlappar, till tork i köket, slipper jag gå.

Var fjärde söndag, mors fridag, som är kallskänka, äter vi på lokal.
Solidar ( Konsum ) har restaurang på Södergatan. Vita dukar. servering.
Middagen är.
Kalvstek med kokt potatis och gräddsås. Tillbehör pressgurka sommartid. om vintern lingon.
Mors kommentar: ” Ät nu rikligt, vi får mer sås och potatis. ”

När far fyllde fjorton, var det världsutställning i Malmö ( Baltiska ), den avbröts då kriget bröt ut. Kungsparken var anlagd, massor av träd från fjärran länder, många klarade sig, växer ännu denna dag.
Mor stannar , beundrar trädet, säger:
” Så vackert, undrar vad det är för slag ? ”
” Det måste Du väl veta, din far är ju snickare. ”: replikerar far.

Vid serveringen spelade en stor orkester, någon frågar far vad dom spelade, Svar: ” Cavalleria Rusticana ”

Folkets Park var nästa söndagsmål. Vid uteserveringen är tyrolerorkester
” Snacker Franz ” Jag får en liten citronvatten. Korken är av porslin, med ett runt gummi, med hål i mitten. Detta går att vika dubbelt, av fars starka fingrar. Sakta vecklade det ut sig, hoppade lång väg : kallar det ” loppan ”. Far tittar inte efter var det hamnar.
Till lemonaden får jag en : ”negerkyss. ”, som jag äter i små, små tuggor, skall vara länge.
Friluftscenen nästa. Farbror Jussi sjunger, mor säger : ” Det är Cavalleria Rusticana, den får låta hur som helst, enligt din far. ”

Hör jag mitt namn ropas, skakade mig vaken, det är hustrun, skyndar mig in till hennes säng.
Hon sitter upp, har fått panikångest, tar den nu så magra kroppen i min famn.
Försöker lugna, trösta läster Ferlins dikt:

\"Kärleken kommer och kärleken går.
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
din lycka är min
och gråten är min när Du gråter.\"




Prosa (Novell) av Lennart Ekman
Läst 2148 gånger och applåderad av 1 personer
Utvald text
Publicerad 2006-06-24 22:51



Bookmark and Share


    sunnanvind
Du är en stor författare Lennart!
Du får mig att nästa sluta andas när jag läser...
Totalt uppslukad av texten! Och det är jag såå gärna, det är helt oroligt hur bra du skriver!
2007-02-25

  kath
En text som andas liv och ger perspektiv på nuet ... vi är alltid i ett "allt" .. i samklang med då ... det som var bor i oss för evigt ... I meditation når vi dit där all tid flödar oändlig ... Du beskriver detta att orka med när livet tar vändningar vi inte kan värja oss mot ... Kärleken och närvaron i alltet är två viktiga komponenter för att orka då ... du skriver ödmjukt om livet och visar hur viktiga våra tankar är för att orka.
2006-10-31

  Jessica Ebbesson
Stämmer in i kommentarerna före mig. Du skriver så detaljrikt och varmt, bilderna är många på min näthinna. ÄR glad att jag tog mig tid att läsa din fina text, den berör mitt hjärta. Tack!
2006-07-15

  Helene Månsson
ja, men du orkar tack vare kärleken och minnena eller hur? Denna berörde mig djupt. Du ser från insidan, jag från utsidan, från vården....längtat efter att få läsa sådant här och tänker fortsätta. Bokmärker denna! /Helene
2006-06-27

  AC
Det här är en pärla, Lennart. Så känsligt. Tycker mycket om detaljerna och tidsmarkörerna. Mynten inslagna i papper, gummiringen till kapsylen, pressgurka till sommaren, lingon på vintern. Vardagligheter som fallit i glömska med tiden, dyker upp igen tack vare Stanislavskij. De berör, trots att jag är för ung för att minnas dem. Antagligen för att det är tydligt att de är viktiga för dig. I den där källan där du hämtar bilderna finns det sanna. :)

Glad att jag tittade in och läste det här.
2006-06-25

    Richard
Underbar novell. Litterär i högsta grad och bästa mening.
Tack för underbar läsning. Språk, innehåll, värme, humor, allvar.
Angående "Jussi" är det väl Jussi Björling, som du menar ?
Jag kan rekommendera hans sonsons skiva. "I fädrens spår".
Inspelad i Stora Tuna med DalaSinfonietten.
Vackraste jag hört på länge.
Han sitter utanför Jussi Björlingmuseet i Borlänge på framsidan.
2006-06-25

  Albert
Lennart, jag tror jag älskar dig
åtminstone det du berättar
åtminstone skulle jag vilja ge dig och din fru mina finaste tankar
det gör jag nu: Jag tänker på er och önskar er en så bra natt som möjligt! :-)
2006-06-24
  > Nästa text
< Föregående

Lennart Ekman
Lennart Ekman