och vi står här tio år senare
på den ruttna slussporten

den har inte sluppit vatten
trots pensioneringen
hur många tårar har vi inte
spillt på den



det är torrt nu
men oljetankers bör visa tacksamhet
för att dom nådde hav
flöt tack vare mig
circa 2005



och av alla andra
sen dess

hoppas alla
nån gång hittar hem




sen kan skeppen
ätas utav fossilerna
dom bryggt upp död på
för att dom inte tog mig med
hur mycket jag än vinkade
som att jag inte fick plats
i deras cisterner

simtur i
jordens svarta galla





och nu tar jag din hand och
dra den över skinnet
mina flodkanaler, ser du
hur rynkorna växer
ser du, blodet i älven
sam rann genom oss
för din hand över ärren
läsa av mig
som blindskrift
för oss



och jag tror att jag sa då
man skulle säga ja till allt i livet
så när det passerar revy
är det fortfarande långt kvar
till döden

göra
mastodontfilm av det


dina ögon
spruckna speglar
och jag ser mig själv
när jag faller
ner i blodströmmen




vet du
jag trodde inte jag var välkommen hem
förrän jag bar med mig
dom stora köttbenen


så jag höll mig borta





inte ens efter terroristen
frågade jag hur ni mådde

förlåt för det



men jag har firat fallens dagar
all den här tiden

öppnat upp huden
årligen

och låtit det röda
måla landskapen
jag gått på




sa till dig att jag
fortfarande drömde
om att leva som leoparden
snabbt
och med ett vrål
bära fläckarna

som medaljer



ser att jag skrattar rått åt hur det blev
i dina speglar
synen är på topp
när den filtreras
genom andra



och jag såg att flashback associerar
fritt om våran stad:

skinnskallarna skalla, och
nazisterna som dansar
runt sin lägerelds ved

lextorp-moskén

ungdomsgäng som skjuter
ambulanserna med sten
att det är en bra plats
att alltid köra förbi och
en impotent skitbil
skitfilm

brott

ren och skär jävla ångest


och grått




fast dom har aldrig sett
när dom tömmer kanalen
och hennes botten blänker

en regnbåge



av stulna cyklar
som slängts


det sätter färg
trollywood-dröm

kreativiteten flödar
i brist på annat
brist på annat-town
snälla se mig
snälla ät mig, snälla
riv upp våra gamla sår

på hälsokontroll:
se att vi blöder än
se att vi fyller kanalen

med livsöden



säg att


man ser den från månen
den här röda floden, hur vi
vandrar längs med stranden
offrar mer än tårna, vi
trippelskruvar, dyker och

drunknar i den



och ibland stiger upp

trött men stolt


faluröd


mastodont


ser det från
himlavalven
där upp och ner kan betyda
precis ingenting


att man ser stjärnorna
efter första gången
man insett att
man inte är odödlig

innan man inser att
man bara är för full
att stjärnorna är dom man ser
när man vinglar fram på
världens kortaste
walk of fame


trollywood boulevard



det snurrar på micke p och man
stapplar på kidman
allt skiter sig när man
nått vägs ände:

lena endre

man ser inget
slut på eländet, bara
står och skäller ut sig själv
för att det känns som man aldrig kommer
hitta hem
eller att man aldrig
lever upp till sitt
stjärntecken



låter lingonrisen rista i dig
röda ränder
som inte går bort
i kemtvätten


och det blir ingenting av dig
men du är alltid välkommen
för man såg dig från månen
när du simmade i
blodälven


hur du spydde i klasskompisars brevlådor
för att höra snacket gå på måndagen



för att ha en bra historia att berätta
för tjejen du va kär i
som va kär i bästa vännen

möta upp henne på
porten för att ge
råd i åtråvärdheten

men inte för bra


inte få
kärleken att flyga
över min
blodstänkta dal




att priset av hennes tid var att
knuffa henne åt andra håll än mitt


fantisera upp en
horisont att sikta mot

och samtidigt inte säga sanningen
att han egentligen

ville ha nelly i 9-b


och att sanningen är
att man vill hoppa ner
portarna från circa
1883



om hon inte vill ha en kan man lika gärna
ätas upp av strömkarlen och

spottas ut

varsomhelst i världen



eller i näst bästa fall göteborg
och iallafall få dansa och gråta till
tjackskadad indiepop



nya scener
till mastodontfilmen





flyta med blodet en stund
innan det levrar
flyta bort till ett
helt annat liv




och jag trodde jag var ensam såklart men
nu står jag här med dig

och blodet bara kokar när du säger att
du också tänkte en gång
på att raka tallarnas barr
dom bara svajar och sticks och

skymmer sikten av allt



och man måste få se
nånting nytt ibland


vad som helst utom
moskéer i brand
vad som helst utom
stenad ambulans och
varslade arm i arm
ungdomsgängen, överdosen
på skoltoaletten
fartygen som
inte plockar upp en
vad som helst utom solen
genom fabriksröken

blodiga älven
rinner igenom
walk of fame:en

vad som helst utom
anakin skywalkers
som tappat ljuset
och drar på sig hjälmen
en brun darth vader
vad som utom att se
slaktade vuxna och barn
som bara sprang fram, dom
trodde det var karneval
vad som helst utom
människohatet


blodströmmen
vi vadar i


i min stad på
trollywood boulevard


mastodontfilmen
som dom ser från månen



och jag undrar om
dom känner samma sak som oss

eller


om det är vi
som inte bara
vill tyna bort




utan att först
lämna nåt