i morgonrusningen
svalde tystnad in i tystnad min kokong det närbelägnas påminnelser pickande regndroppar klappersteg mot stenläggningen ideliga svisch snuddande snabba möten förbiilande morgontunga andedräkter mina frusna oceaner av ord någon sorts existens krampaktigt klamrande ensamhet hur jag än höll orden tätt intill kroppen tryckta stötte vi ihop med rusande många mina händer fuktas orden glider ur greppet jag måste låta dem finna sin form bort från mitt jäktade hölje av grå väntsalens tunga tryckande gav vika orden lösgjordes flortunna sländevingar klädda i regnbågsstänk öppnande rosknopp till kronbladsskål böljande ståndare pistiller rummet intogs flammornas spel emot stenväggars puts om än kaskaden av färger bara nådde min åskådande fantasi kanhända såddes skratt i någons ögonvrå
Fri vers
av
Per Rydberg
Läst 256 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2019-05-27 15:28
|
Nästa text
Föregående Per Rydberg |