Redan medlem?
Logga in
Tonårssonett med lite revidering.
Ludrets hämnd - [sonett]
Jag vankar av och an upp på den gata där jag alldeles strax säljer mitt kön. Förvånansvärt nog gillar jag miljön. På kunderna det aldrig krävs att tjata.
Jag ligger aldrig nånsin på det lata. Förakt och slag det är den enda lön jag erhåller för alla sjuka stön. Jag stapplar som en gammal, vingklippt skata.
Jag är det bästa ludret Du kan hitta. För mig är inte någonting tabu. Och om Du gör mig illa kan väl kvitta,
för jag skall inte njuta det skall Du. Men hämnden min den kommer som en smitta: Den dräper Dig, Ditt prassel och Din fru.
Bunden vers
(Sonett)
av
Judas Ekholm
Läst 406 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2019-06-05 22:58
|
Nästa text
Föregående Judas Ekholm |