Som två händer runt min hals;

befriare ett och befriare två:

morfinet och bensodiazepinet;

jag väljer så klart det förstnämnda;

det mår man bra av,

kroppen pirrar piggt,

medan det andra medlet

är ett förslöande ras i natten.

Vägrar bli någon nickande jävla

marionettdocka som singlar fram jakande

svar på vilka frågor som än framställes:

t.ex. om en vit, stoppad strumpa passar bra

ihop med en svart...

"Fråga Mengele!" skriker jag då.

I tystnaden i vårt generade gästabud,

som ligger strax intill matsalen kommer jag,

ingen husa behöver dekorera julgrisen i år:


För det är jag som är den halshuggna pigan evigt tacksam,

med snigelspår på din jävla skrivmaskin.