Du var Bugatti
jag var Puch dakota
hann aldrig ifatt
nådde inte fram

blev bekant med
en del av dig
oförmögen att
se helheten

så jag varvade
v8:an och
kramade ur
det sista från
en sinande tank

skjöts som en spjutspets
fram på sprucken asfalt
förbi stugor och slätter
genom dagar och nätter

driven av ett koncept
som nyfödd idealism
två människor emellan
som aldrig fanns där