Det kan tyckas småaktigt av vissa,
Att min tillhörigheten till mitt lag är lika viktig som min ätt,
Konkret omsluts jag av kärlek hurusom, det viktiga är att inte missa,
Att jämföra familjen med en idrottsförening anses kanske bisarrt, men de vet inte att för oss är det ett.


Vi är den tredje generationen som bär detta arv som på inga villkor bryts,
Om jag någonsin får barn så är det DIF som gäller utan kvirr,
Ni är min familj via blod, som delar släktskap ihop med såväl andra som fått det nedärvt, som proselyt,
När barnet är kommet väntar en DIF-dress och adidas-sneakers gagns dirr


Genom hela mitt liv och alla dess faser,
Finns en konstant vars essens är ett med min existens,
När livet varit på topp, och när det brinner upp i braser,
Jag bugar ödmjukt inför min farfar, ers excellens Hård som granit, en försvarare i hockey, skyttekung i fotboll


Stoltheten över att vara din sonson, som blivit svensk mästare,
Trots att du gick vidare när jag var liten har ditt arv i mitt liv spelat en stor roll, Aldrig har jag svikit dig, trots att jag uppfostrades bland avundsjukt folk vars lag alltid kammat noll,


Djurgården sitter i mitt blod, ingenting är bättre än att med familjen gå ihop, familjen och Djurgårdsfamiljen är en paradox, då familjen är en del av detta massiv,
Ty vi är blott en liten del av alla andra som växt upp med det blåblåa i sitt blod, Oavsett om deras farfar var mästare, eller satt i fängelse för sina sneda kliv.


Tillsammans är vi starka, och stolta.
Många väljer att stödja en förening för att de på köpet får en viss identitet,
Dansen vi dansar är vår egen och unik, inget färdigt koncept som pekar hit eller dit. Man får ingen identitet på köpet som Djurgårdare,
Därav krävs en starkare karaktär för oss förespråkare.
Blåblått är blodet i mina kärl, i tre generationer, och den ska vi vidare bära
Vidare vi bära, med heder och ära.