Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Läs hela.


Två äppelhalvor

Ett halvt äpple

Jag har klättrat ur hål så djupa,
Ibland långsamt,
ibland flygandes i hast likt en vacker vit duva,
Ibland ensamt,
Ibland från den första rutan,
Alltid klädsamt, ibland har man burit mig fram mot luften vid ytan.

Jag hatar att ljuga,
Min resonans för elefanten i rummet,
Saknar tolerans då jag utan sans i filter har ett ok,
som jag bara måste få vara utan,

Förlåt om jag river upp gamla sår,
Men mina spår spår åt vilka håll,
Mandrom ska gå,
Då En läcker som ett såll,
Och den här bördan måste jag bara få leva vidare utan att bära på.

Jag är en äppelhalva,
Konstig formulering men i klartext;
Jag pratar om vår pappa,
Det är komplext då komplex format sinnet på en man jag sällan sett.

Min far är iskall som få,
Orden från en trasig själ, varteviga dag så rå,
Bördan tär på mig när jag den bär och kanske är det på grund av tystnaden som jag är såhär?
Och jag vill inte att det ska fortsätta så,
Varteviga år som går utan en dag då mina kinder inte möter en tår.

Nej, han var inte våldsam,
Han är en man utan förmåga att vara känslosam,
Smärta är smärta på kroppen eller i en man,
Som växte upp utan att förstå,
Vad som lockade så,
I ett annat land.

Jag är en äppelhalva,
Jag känner honom i mig själv,
mitt kroppsspråk och hur jag andas,
Alla kommentarer om likheter likgiltiga inför hur det skulle drabba,
En pojke som varit nära utan att känna närhet alls,
Vi är inte ett dugg lika när det betyder något,
Påstå motsatsen och sanningen med lögner utblandas,
likt syre och koldioxid i lungorna,
Som far är sjuk i, du hör ju faktiskt att han har tungt då han ids andas.

Ibland kom han hem som om inget hade hänt,
Varannan helg skulle den tragiska komedin utspelas likt en actionhjälte,
Men det spelade ingen roll vilken roll jag inte spelade,
Han som inte förstår bättre vände,
Alltid och flög till andra sidan jorden igen,
Och jag bara.. spelade och i tårar dränktes.

Det har gått en del år sen jag såg dig,
Jag har fått nyheten om att du är dödligt sjuk,
Över det fäller jag ingen tår nej,
Allt mitt krut läggs på att helvetet snart är slut,
Och jag äntligen får träffa den lillebror,
du inte gett mig chansen att få lära känna än,
Håll ut lillebror, så fort lagen oss tillåter,
Så får du komma till ditt riktiga hem igen.

Jag vet att orden är vassa likt en pil,
Flyger genom luften, en dödlig projektil,
Jag undrar hur du mår, vad du gillar och vad du vill att jag låter bli,
Men jag svär vid allt Heligt,
Jag kommer göra allt jag kan för att du ska få ett bra liv,

Vi är äppelhalvor, som tillsammans kan bli hela,
Det faller ju inte långt från trädet,
Jag föll från min moders gren ned i lera,
Låt din mor bli den halva som till dig svär,
Att alla jordens skatter dig förtjänas,
Om inte mera,
Utan min, skulle jag inte leva.

Jag förstår om du känner att du aldrig duger,
Om du inte gör något som får vår så kallade far att skryta,
Må Gud döda mig här och nu om jag ljuger,
Noah, mörkret kommer ljuset genombryta,
Sorgligt nog gav vår far bort kärleken till sina barn,
Till de flaskor som gjort att han alltid förblivit likadan.

Det är därför jag är en äppelhalva som föll från min mor,
Jag känner min far i mig men hans cynism lyckas jag utbyta,

Jag är så lycklig över alla Harry Potter-böcker jag läste och tårarna for,
När Dumbledore förklarar att det är våra val som avgör vilka vi är,
Jag känner igen mig i honom men lejonet från Gryffindor börjar i bröstet ryta,
Av stolthet,
Tack vare mina val, trotsar jag det jag föddes med,
Jag valde att bryta med all styrka jag har,
Hat och falskhet från min sfär.

Din framtid är inte skriven i sten,
Jag har genomgått misär,
Ändå ser jag ljusets sken,
Av blotta tanken på att krama om den bror jag aldrig träffat,
Aldrig glömt, men alltid hållit kär.




Fri vers (Spoken word/Slam) av Preech VIP
Läst 30 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-10-28 05:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Preech
Preech VIP