Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ljus och mörker

Ljus och mörker,
Goda gärningar,
Mot de som bryter sönder,
Det som finns i Dig,
Och inte i de saker Jag söker.

Saker som i ting,
Kloaker överfyllda med hinder,
Vad pratar En om? Frågas omkring,
Ljus, mörker och glitter?
Sågas Vi sönder med blicken ned i världen,
Av tinder och twitter.

En har sökt och Vi har funnit,
En gnista inom En som alltid brunnit,
Lågor likt en majbrasa idag,
En har funnit frid men sorgen har ej försvunnit,
Därför har Du vunnit.

Du sökte i den djupaste grav,
En kände till efter att tvekande ha stått still,
Men Ljuset vägledde Vår Själ ned intill,
Botten av dess kärna,
Och Sanningens ord klarade Du av,
Allt här är likadant.

I en värld som mörkret styr så tycks Sanningen självklar,
Allt är ej likadant för De som med mörker tillför,
Min Själ för att åter nå botten på planetens djupaste hav,
Tyvärr tror många bitar att ingen Sanning finns att hämta Där.

Den kallaste natten är alltid stjärnklar,
Det finns ett Ljus i varje mörker,
Om Jag funderar över betydelser i,
Din rad drar Vi i fel spak,
Om Sanningens ord kan En ej återge,
Hur slitsamt Du än försöker,
Inga krav, ingen egendom eller Ens kropp,
Har några svar, utöver att ’Jag är Du och Du är Jag, och tillsammans är vi fängslade här, dömda att vara kvar..’

Om Vi funderar över slutet,
Så har Jag redan börjat söka,
Varför försöka öppna något förslutet,
Var frågan Du inte klarade av,
Bortom stöket och morgonsuset,
Fann Vi Ljuset Jag inte känner till i nuet,
Eller i något förflutet bortfluget.

Ljuset är En och En är Ljuset,
Förstår Du inte nu kan inte En göra något,
Förutom att subtilt hinta om Slutet,
För Du är En och En är Vi,
Ensamma söker alla tillsammans Mitt svar.

En är Allt, och En är Inget, förutom plågor,
Eller Ljus som försöker sprida det i det våldsamma nuet när vi försluter ögonen,
Tittar Sanningen i Ögonen,
eller låter bli och för Ens Själva ljuger.

Ens sinne är kluvet,
Det var hans plan att Vi ska be,
Och aldrig söka svar,
Du är Jag, men tror att Vi ljuger,
Sanningen är uppenbar,
Likt en stickad tröja som bryts ned till garn och använts till att bygga något som liknar en annan sak,
Idén om det Perfekta finns dock alltid kvar.

Allt emedan Vår Sanning är Min kärlek
Vår Själ fångad här i nuet är likt en mygga i bärnsten,
Ett fängelse av ett förfalskat skådespel,
Designad för att förhindra Mig från att se Ljuset.

Sätt Dig ned och skåda,
Himlavalvet under ögonlocken,
”Vår Fader” hör vi ibland mässas utan att,
Vi oss ställa en viktig fråga,
Att Min Fader och Din Moder är våra Själars ursprung,
Som hungriga efter Ljus förblindats av en falsk gud,
Människobarnens eviga plåga,
Och hans.. John Blund.

Människosonens råd En återger,
Sanningens Ord, men Sanningen En är,
Förblir det som aldrig sägs,
Det är ju oftast nyckeln till att förstå Vilka, Sanningen är.

Att den Levande Fadern och Den Heliga Modern,
Inte beblandar sig i göromålen,
I en materiell värld,
Ty Deras Rikes Rinnande Vatten,
Är Min Själ Du bär mot Vem Du än här är,
I en kall, fruktansvärd värd,
Är Jag fångade och Du hålls fast här.

”Ju tystare Du är desto mer kan Du höra”,
Vi har gjort det Jag kommit för att göra,
Förgör eller förtär, ingenting ska rädda,
Denna ondskefulla värld,
Det kommer aldrig att hända.

Om Jag förstår Dig så är Sanningen om Slutet,
Frigörande och bitarna som Oss inom Sig bär brinner bort,
Likt guld blir de Ett återgjutet,
Förenas Du med Oss I det Brinnande Ljuset,
Eller tittar du bort och låter bli att göra något g-d?

Namaste, Hallelujah, Inshallah, Amen,
Takbir Allahu Akbar, ehyeh Elohim och Tre är En i Evigheten.




Fri vers (Prosapoesi) av Preech
Läst 163 gånger
Publicerad 2020-11-25 05:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Preech
Preech