Ingen har älskat mig så,
Igen och igen bevittnade du mer,
Än vad ögonen än människa under hela livet förmår,
Du har torkat mina ögons vareviga tår,
Jag har fått mer än en människa förmögen får.

Du är min rikedom,
Jag kan leva hemlös under Kungsbron,
Med gott mod och stark tro,
Om du under bron med mig väljer att bo.

Du ser på mitt ansikte direkt,
Är livet underbart,
Eller en enda lång pest?
Ingen har sett mig som du,
Och inpå själen min sett så klart,
Din stämma är likt din själ en skatt så ljuv.

Du är fyren på mitt hav,
Du är anledningen att mitt hjärta haver tro kvar,
Tack för allt jag fått, allt du gav,
Vilka krav du måste känt,
Då du sett min ena fot i en grav.

Nej, ingen har sett mig som du,
Mina ögon säger dig mer,
Än orden jag förmår säga till vår Gud,
Jag fäller tårar under tiden jag ler,
Du finns vid min sida och tålmodigt,
Väntar ut,
Och för mig ber.

Jag älskar dig med hela mitt hjärta,
Jag älskar din familjs respekterande av min smärta,
Åh älskling när är det min tur att få underlätta,
När du rycker på axlarna trots alla,
Under du för mig uträttat,
Så önskar jag kunna ge om så bara hälften,
Att din gåva av liv till dig åter kunna skänka.