Jag kan inget annat än hoppas
drömma, längta och minnas...
Jag får leva med det.
Har inget annat val.
Är så van att kunna välja.
Men jag vill bara ha dig, ingen annan.
Får stå mitt kast, för jag valde dig.
Men du är inte här, du är inte ens i närheten av här... där jag är.
500mil, i en annan tidzon, du är just nu ej fysiskt kontaktbar.
Jag accepterar det med ett sorgset leende.
Önskar dig och dina nära välmående.
Återgår till minnen av din närhet och längtan efter densamma.