En dikt om min vän Josef, som gick bort för tidigt.

Jag har funderat nu,
I trettio långa minuter,
Hur jag bäst förklarar,
Hur mitt inre, av blotta minnen tjuter.

Världen gick i kras,
Det kändes så,
Den där morgonen,
När jag hittade dig,
Och din kropp var blågrå.

Jag kan inte förstå hur fem år gått,
Sedan den mest empatiska person,
Jag mött steg upp i det blå.

Minnena jag har av dig,
Är inte längre från den morgon,
Jag minns när du med överlycklig sång
Berättade om första gången du legat med en tjej.

Jag minns så väl,
Hur du förvandlade mig,
Från sorgsen till lycklig,
I kropp och i själ,
Din förvåning varje gång,
För du uttryckte dig godtyckligt
För du kände mig bättre än jag kände mig själv.

Jag minns alla gäddor,
Vi dragit upp tillsammans,
I Halvars det ställe där vi byggde vår allians,

Och sann vänskap formades,
Med en cigg i mungipan kastade du ut dragen,
Oavsett om det var solsken eller om det stormade.

Jag minns att vi kunde prata i timmar,
Om abstrakta ämnen,
Vi tyckte sällan lika,
Men ditt intellekt gav aldrig vika.
Vi respekterade varandras sätt att vara olika.

Jag minns när du stod upp för mig,
När jag själv inte hade modet,
Jag minns hur du sade att vi var bröder
Oavsett vad som "stod i blodet".

Jag minns när vi var tonåringar,
Och du till mig sade,
"Jag kommer inte leva tills jag fyller 30"
Och jag låtsades att jag förfärades.

Jag hade ju lärt mig,
Att så ska man reagera,
När någon pratar om att ta sig av taga,
Som om jag själv inte känt detsamma,
Så länge jag kunnat erfara.

Jag minns personen, och essensen,
Av min underbara vän,
Inte kroppen jag hittade, som saknade den.

Jag har en tavla på oss, jag tror att vi är 17 då,
Jag ser dig som den person du var,
Varje dag som går,

Jag vet att du inte trodde på gud eller himmelen,
Men om dessa finns, så antar jag,
Att vi någon gång ses igen,
Jag har gråtit en timme nu,
Jag saknar dig mig vän,
Jag hoppas att du funnit det jag fortfarande letar,
Friden.

Josef, min vän, det är för dig jag kämpar,
För även i mina värsta stunder,
Då kampen känns förlorad,
Så tänker jag leva,
Det är den enda gåva jag kan ge,
Så att minnet av dig alltid finns kvar hos oss,
Din familj och dina vänner,
Som älskade dig.