Känns som luften vi andas inte längre räcker till oss båda .
Känns som blad och grenar vill följa oss när vi passerar gläntan som försökt ge ljus till så många.
Blad fäster mot vårt bara skin som om de vill vara en del av oss ,grenar försöker lägga sig på mark för att skydda våra ömma fötter mot fuktig jord.
Vi sitter på ostadig brygga , vi känner ditt kalla oskyldiga grepp om våra ömma fötter som formar gnistrande ringar på din yta
Denna underliga känsla som smyger sig på.
Sitter vi här med framtiden bakom oss.