Därborta, på det första stället jag bodde på, blev jag tvungen iscensätta min egen död, för de skulle aldrig ge sig förrän jag var avliden, stalkaren är galen! Ja, hon verkar fylld av hämnd, men för vad? Jag vet inte, vad har jag gjort som skulle kosta mig mitt liv? Ingen säger något till mig, de terroriserar runt omkring mig, mot mig.

Jag ger mig inte förrän hon är avliden,
hördes en ond kvinnas röst i mitt inre.

Men jag vet, jag är sjuk efter det som hänt.

Det är därför jag inte berättar något för någon.

Tills en dag, då jag såg en av kvinnorna, hon såg mig.

Så började terrorn mot mig på det nya stället i utkanten av området och än en gång hördes den onda rösten, "Jag ger mig inte förrän hon är avliden." Men den här gången hördes rösten komma från lägenheten ovanpå mig, är dom så nära?..Verkligen eller kan man uppfatta deras röster från dom som är uppkopplade på nätverket, de som tillhör de-onda? De kommer förbli Onda, vad de-goda än försöker få dom att förstå, så kommer de-onda aldrig släppa taget om sitt byte.

Nu har det snart gått fyra år.

Fyra år av övervakning.

Deras motiv: "Vi gillar inte hennes mamma"

Mitt svar blir: "Min mamma gillar inte mig"

Den lärde:
"Man behöver inte vara ett träd för att äta ett äpple"

Förövarens bild: "Han grävde sin egen grav"

Terroristerna: De satte dit sig själva som vittnen.

-Och du?

Jag blev det jag alltid varit.

Fri och självständig, en egen hel människa.

Så kan det gå när en grupp delar och ger en bit till var och en.

-Nu förstår jag vad dom sysslar med!

Vad?

-Dom ska sätta dit brottsoffret och dela på belöningen.



(Min mamma arbetade på Försäkringskassan här i Backa och kanske gillade inte de här personerna att få sin förtidspension beviljad av min mamma och kanske gillade dom inte Försäkringskassan överhuvud taget, att de blev utanför.)

Jag har iallafall mått bra av min.