Dagsljuset har passerat gult och blått,
Återstår så bara att släppa allt,
Vandringen mot nattens vila börjar nu,
Genom en allé av obesvarade frågor
Ligger på rygg och väntar,
På att eftertexterna till dagens avsnitt ska börja rulla.

Där borta skriker ett billarm på uppmärksamhet,
Så man själv skriker ibland,
Alldeles nära gråter ett spädbarn i brist på språk,
Så man själv gråter ibland,
Inom en gnyr något litet och svagt,
Kväver det dagen lång men hörs alldeles tyst när man somnar in.